29 november 2011
Blossom: Hej på er. Jag är inte riktigt säker på hur den här kommunikationen kommer att utvecklas. Allt jag vet, i min sanning, är att där finns många frågor som snurrar runt i mitt huvud sedan vårt senaste samtal och det är många saker jag måste få sorterat ut om vi skall fortsätta på samma sätt som förut.
Ni har erbjudit oss sådan kärlek under åren och en annorlunda syn på hur vi lever våra liv här och upptäckandet av vem vi är. Vi är ingalunda där än, men många av oss går åtminstone på den rätta vägen och för all er hjälp med detta… jag, tillsammans med många… tackar er för det. Låt det vara helt klart.
För mig nu finner jag mig själv i ett dilemma. Jag är förvirrad och upprörd, det finns inget annat sätt att uttrycka det på. Jag har fått så många emails sedan ert senaste samtal från själar som följer er undervisning. En del känner sig inspirerade och ville veta hur vi själva kan ta fram dessa pelare av ljus, medan andra helt enkelt har fått nog och beslöt att inte längre följa er väg. Främst på grund av att ni ”lovade” att Ljuspelarna skulle vara med oss vid slutet av året. Bara för att få veta när jag insisterade på det, att ”nej, det skulle de inte”, för VI behöver manifestera dem själva och på grund av tidsramen skulle detta inte längre kunna ske.
Detta handlar också om hur jag känner det om att vara ärlig, och jag kan bara vara det… ärlig!
Varför skulle ni berätta för oss om detta i första hand?
VARFÖR säga att de skall komma och vi kommer att stå i vördnad inför dem etc, och säga det på det sätt ni gjorde, till att börja med?
VARFÖR sa ni inte från början att vi hade sänt ut dem för länge sedan för att återfå dem nu?
JAG KÄNNER MIG… och detta som jag framför till er idag är min känsla (den är inte påverkad på något sätt av dem som har delat med sig av sina åsikter) att än en gång har vi blivit visade en morot – en saftig morot. Vi fyller vår varelse med hopp/förväntan/glädje/upphetsning/tro, därför att vi tror på er, vi KÄNNER er som SANNING och sedan tvärvänder ni och säger ”NEJ, det kommer inte att hända!”
Tja, i min SANNING… jag känner mig så sviken av detta. Ni är otroligt högt intelligenta, upplysta varelser, är ni inte? Ni är Övervakarna över Övervakarna. Detta måste säkerligen tillåta er att se hur det är för oss här nere på planeten Jorden. Genom alla era studier måste ni säkert ha uppskattat en viss mängd av info om hur vi fungerar i denna densitet. Så VARFÖR, OH VARFÖR skulle ni få oss ”att hänga med”? För helt ärligt… det är vad det känns som.
Jag vet inte för jag kan inte komma ihåg vad mitt själskontrakt är med er, kanske ni kan sända mig en kopia? Om jag stiger åt sidan… jag förmodar att min inhoppare väntar i kulisserna? Är det meningen att jag skall stiga åt sidan? Jag vet bara inte vad jag skall göra!
Skulle ni inte vilja uppmuntra fler människor att vakna upp och lukta på rosorna istället för att få dem till att vända sig bort? Naturligtvis har jag måst ifrågasätta om igen er validitet. Är ni de ni säger att ni är? Jag hade sådana bevis efter den 14 oktober 2008* och svor på att jag aldrig skulle tvivla på er igen. Men det gör jag, och det smärtar mig så mycket. Jag tvivlar på er och jag tvivlar på mig själv.
Som budbäraren… tolkade jag det fel angående dessa pelare ni visade mig? Och om jag gjorde det… varför rättade ni mig inte? Jag har haft behovet att vara stark i min Sanning med er så många gånger och jag har… men nu… JAG KÄNNER mig så besviken.
Ja, emailen kommer att översvämma min brevlåda och säga ”Det handlar inte om Federationen, Blossom, det handlar om OSS och att VARA KÄRLEK”… JAG VET ALLT DET DÄR! Men för mig är detta om ER, Federationen av Ljus, Övervakarna som Övervakar. Ni har erbjudit er att hjälpa och jag är här för att tala om för er, i detta ögonblick av NU, som er budbärare, den här saken om Ljuspelare har orsakat ganska mycket skada.
Allt är som det skall vara, sägs det, och jag vet inte, i ärlighetens namn vet jag inte om det jag säger nu är vad som fanns i mitt kontrakt alls, eller det fanns eller inte, jag helt enkelt kanske är olämplig för det här jobbet. Under den senaste veckan har jag frågat min själ vad jag skall göra. Vart jag skall gå från här? Om jag slutar upp med att prata med er… det känns så konstigt… och var inte en av orsakerna till att jag kommunicerar med er att jag är här? Kanske bara fram tills den här tiden?
Så här är det… återigen BEHÖVER JAG få veta att ni är de ni säger att ni är. Jag vill inte fortsätta vårt förhållande om jag inte är säker. Varit där… gjort det! Det finns de som känner att ni inte är av Sanning. Jag har alltid vetat att ni är det, oavsett hur andra försökte avråda mig, men på grund av den senaste kanaliseringen finner jag mig själv ifrågasättande alltihop.
Mitt förslag är – från där ni residerar, var nu det är – med tanke på den teknik ni har, så ber jag er från den djupaste platsen i mitt hjärta: VISA OSS NÅGONTING SOM ÄR ETT OBESTRIDLIGT BEVIS PÅ VEM NI ÄR! Helt säkert måste ni VETA att detta måste göras vid något tillfälle. Det skulle väcka upp så många, om det är deras val. Det skulle ge de av oss som redan är vakna den största uppmuntran man kan få för att fortsätta. Därför att, tro mig, vi behöver ett uppsving precis nu.
Vi är så trötta på att vänta på att de som har makten skall finna det ”rätta ögonblicket” för att berätta om er existens – VI HAR FÅTT NOG! Helt stopp!
Ja, det finns förändringar som vi kan se. Ja, vi ser till att dessa förändringar sker, men vi hänger med i en tråd just nu. Säg mig, vilken skada skulle det göra om ni skulle visa oss ett enormt tecken? Skriv HALLÅ på himlen, förändra skyn från blått till gult under en dag. En vän till mig föreslog att ni kastar ett fredstecken på månen så att alla kan se det.
Någonting… ni måste kunna göra någonting för guds skull, för att låta oss få veta att vi följer Sanningen i våra hjärtan. Det är det som är kruxet… så många av oss gjorde vad ni sa, ni bad oss att lyssna till vår SANNING, att lyssna till vad våra hjärtan säger till oss, och mitt hjärta sa mig att NI ÄR AV SÅDANT LJUS OCH SÅDAN SANNING… och sedan vände ni runt och sa att vad ni lovade inte kommer att ske! Bara så där, boom! Ut genom fönstret!
Jaa, jag är ledsen grabbar… med detta fungerar inte för mig. Ni kan helt enkelt inte göra det och vänta er att vi säger: ”Okej, ledsen, vi uppfattade väl fel, vi missförstod… vi förstod inte att ni menade att VI sände ut dem för länge sedan och nu måste ni manifestera dem igen”. Och bara för protokollet – exakt hur förmodas man göra det, i vilket fall? Kan inte hitta manualen ”Praktiska tips om hur man bygger ljuspelare som sändes ut från eoner tillbaka”!
Jag tror inte på att göra någonting i ett stort format för att låta oss veta att ni är de ni säger att ni är, är något omöjligt. Ni måste inte sända ut det genom TV eller radio, ni kan bara göra det! Så ingen organisation kommer att bli förvarnad. När det väl är gjort blir det för sent för någon att reagera EMOT det.
Och JA, verkligen, kanske det kommer att ändra historiens kurs… men håller inte den på att förändras i vilket fall? Har vi inte redan ändrat kurs? Vi är på rätt väg till vem vet vart – Uppstigning? Den Nya Världen? Tja, om det är fallet, kanske ni kunde sätta upp ett stort vägtecken i himlen som pekar uppåt och säger ”Uppstigning – den här vägen!” För just nu verkar det som att jag inte bara har tappat riktningen, utan hela konceptet också!!!
Jag vet inte om ni har chefer, jag vet inte om ni har övervakarna av övervakarna av övervakarna och om de har övervakare av övervakarna av övervakarna… Men om ni har det, var snälla och skriv ut den här korrespondensen och sätt in den i deras ”viktigt”-box. Jag skulle uppskatta det mycket.
I min Sanning under så lång tid har jag känt er för att vara sådana Sanningsgivare. Jag har känt mig stolt, hedrad och privilegierad över att få vara er budbärare. Det krossar mitt hjärta att det har kommit till detta och jag har inte kommit fram till det här beslutet med lätthet, långt därifrån Men för min del känner jag att jag måste göra den här till min sista kommunikation med er tills jag har absolut, obestridliga bevis på att jag fortfarande är tillsammans med de goda grabbarna.
Jag kan/vill inte lura mig själv eller de många tusentals av själar som läser era budskap som ”jag” har fått förtroendet att leverera.
Jag är helt chockad, för att vara ärlig. Detta verkar alltsammans ha kommit så ut från det blå… och ändå har det gjort så, och jag måste stå fast i min Sanning om detta.
Jag tror att det skulle vara orättvist av mig att inte tillåta er att säga hur ni känner om allt det här. Så jag kommer att ta en stund och sedan, i full tillit, hoppas jag att det finns tillräckligt med energi runt här så att ni kan erbjuda mig ett svar på hur ni tar emot mina känslor här.
Jag ber endast att ert svar kommer från den högsta positionen för det godas bästa av allt, I KÄRLEK och TACK och i SANNING.
Federation of Light (FoL): Käraste dam… först berömmer vi dig för din frispråkighet. Vi anser att allt som du har sagt kan bekräftas och just nu erbjuder vi helt enkelt vår djupaste förståelse och kärlek. Det vore inte lämpligt vid denna tidpunkt att gå in i detalj, men vi erbjuder dig verkligen känslor av tacksamhet för ALLT du har lagt fram för oss.
Blossom: Men om ni inte går in i detalj lämnar ni alltsammans så oavslutat.
FoL: Det är långt ifrån avslutat. Vi är mer bekymrade över din energi just nu.
Blossom: Jag skall ta hand om det problemet senare om jag behöver det.
FoL: Då i vår sanning skall vi tala under en kort stund för att lämna korrespondens på en plats där ett tillfredsställande tillstånd kan erbjudas.
Blossom: Jag har sagt min del… ni vet var jag står, jag undrar om ni vet och förstår varför jag har uttryckt sådana känslor av förtvivlan?
FoL: Många gånger har vi talat om att vi ser saker och ting annorlunda än du på grund av den ”rymd” vi befinner oss i. Vi har berättat om saker som förefaller så annorlunda för dig och att om du var där vi är skulle du förstå.
Från allt som du har uttryckt denna dag har vi kommit att se LJUSET från din vinkel på ett sätt som kanske avfärdades på förhand.
Vi gör inga ursäkter till dig, men vi har accepterat lidandet vi har orsakat inte bara för dig utan för många och vi hade inte räknat med att nyheterna vi förde fram skulle orsaka en sådan förvirring.
Hur som helst så är vi var vi är i denna stund och du och alla inblandade är exakt där du är. Där finns tvekan hos dig Blossom, gör det inte?
Blossom. Jag var inte säker på om tvekan kom från er eller från mig, men det handlar om det. Så, vart går vi härifrån?
FoL: Inåt. Det är en tid för var och en att avgöra sin Sanning. Vi kan inte göra detta för er.
Blossom: Det kunde ni… ni kunde göra som jag har föreslagit.
FoL: Skulle detta vara enda sättet du vill överväga en fortsatt korrespondens på?
Blossom: Vet ni hur svårt detta är för mig??????? Vad skulle ni säga till mig om jag sa ”ja”?
FoL: Vi skulle acceptera din position.
Blossom: Då med ett brustet hjärta och många tårar står jag fast vid min SANNING och säger JA. Detta smärtar mig så djupt, jag tror egentligen inte att vi har kommit till detta… men jag kan inte göra det längre. Från min synvinkel sett så måste ni se det från vår synvinkel. Det fungerar inte för oss om ni inte gör det. Vi måste VETA att vi kan LITA på er och vi har alla arbetat tillsammans och byggt upp en så underbar relation med er. Jag personligen känner det bara inte rätt att bara avfärda det faktum att ni inte lät oss veta att vi skulle manifestera dessa pelare. En liten nick… någonstans längs linjen… en liten antydan om att så var fallet kan ha förändrat sättet som allt det här gestaltade sig. Men som ni säger, allt är som det skall vara.
Mina vänner långt därute, jag vet att ni kan känna hur upprörd jag är. Jag undrar om detta är hur det hela var menat att falla ut. Jag såg det absolut inte komma, ändå, vad annat skall jag göra? Ärligt talat: om ni var jag, skulle ni inte göra detsamma?
FoL: Vi, käraste, älskade själ, är inte du, men vi är en del av dig. Och ja… vi KÄNNER din djupa sorg i det här ögonblicket. Vet att vår kärlek är med dig… alltid! Det är långt ifrån avslutat.
Blossom: Men för nu… jag måste säga adjö. Jag kan inte tro att detta är slutet. Jag vill inte tro att detta är slutet. Den djupaste SANNINGEN i mitt hjärta önskar innerligt att detta inte är den sista gången vi talar med varandra. Och ändå, för nu… jag vet inte vad annat jag kan göra, eller hur mycket mer jag kan ta.
Mitt hjärta älskar er… Gud, detta är löjligt, varför är jag så upprörd? Är det för att jag innerst inne känner er som Ljus och Sanning? Om så är fallet, varför säger jag adjö? Jag måste det, mina vänner… jag måste!
Tack för ALLT ni har delat med er av. Verkligen tack. Som jag säger… jag har ingen aning om det jag gör är vad det är meningen att jag skall göra, och vilken tidpunkt att hoppa av skeppet… men jag vet bara inte något annat sätt just nu.
Att trycka på knappen för att sända ut det här kommer att bli lika stort för mig som när jag gjorde det för budskapet den 14 oktober*… många månader sedan. En resa väl värd att göra. Jag kom bara till ett vägskäl, antar jag.
Så till er… på det här sättet som vi har vuxit… jag lägger av. Jag vet inte om vi skall tala med varandra igen, endast ”tiden” som VI här nere känner den, kommer att tala om det. Och era sista ord till mig skulle vara?
FoL: Det är långt ifrån över. Detta vet vi i VÅR SANNING. Vi vakar över dig Blossom. Vi vakar över er alla. Var i styrka, var i Ljus, var i Kärlek. Det är det enda sättet du kan vara, för det är du. Det är för oss alla. Vi är ett i KÄRLEK. Och så är det.
*Några veckor efter den 14 oktober 2008 kämpade jag verkligen med både ett och annat. Jag bad White Cloud om ett tecken (jag gör inte det särskilt ofta). JAG MÅSTE FÅ VETA att Federationen av Ljus var de som de sa att de var. JAG KÄNDE att jag ville LITA på dem. Men ville inte lura mig själv eller någon annan efter vad jag hade… eller skulle jag säga… inte hade hänt. Min själ var på ett eländigt ställe. Jag blundade och visades en underbar ros. Så jag sa till White Cloud att, om jag inom tre dagar såg en ros som bar hans energi, så skulle jag veta att den var från honom och veta att jag skulle fortsätta kommunikationen med Federationen av Ljus. Jag talade inte om det för någon. Klockan 4 på eftermiddagen på den tredje dagen knackade det på min dörr och den lokala blomsterhandlaren levererade tre dussin rosor. De hade en vacker strutsfjäder sittande i och ett kort som helt enkelt sa: ”Gå djärvt som Ljuset och Kärleken. Allt är som det borde vara. Adjö. Kerrie.
Dessa ord, som många av er vet, är vad White Cloud alltid säger. Inom några ögonblick snyftade jag okontrollerbart och lovade att jag aldrig skulle tvivla på dem igen. Mitt hjärta var så tacksamt mot White Cloud för denna sanning.
Jag kände inte Kerrie då. Nu gör jag det. När jag frågade henne vad som fick henne att göra något sådant sa hon att hon känt sig ”puffad på” av White Cloud hela veckoslutet att ”lyssna till honom.” (Hon hade hans böcker). Så hon gjorde det och kände en lust att skicka mig några rosor. Och hon visste bara att jag bodde någonstans i Noosa. Att fråga White Cloud igen om ”deras sanning” verkade på något sätt inte det jag skulle göra. Men jag försökte, för jag visste inte vart jag annars skulle vända mig. Det inträffade inte.
Översättning Gertie Dahlberg
Dear Readers,
We are looking for new translators English-Romanian and English- Hungarian for Blossom Goodchild’s messages.
We are a team of translators from all over the world (more than 100 people for 24 languages) that wants to spread messages Unconditional Love and Spirit Light as far and wide as possible.
Would you like to join us? Please send an email to one of the Coordinators of this team,
aand we’ll get back to you. Please understand that we are looking for native speakers (target language) to keep quality standards as high as possible.
